Just nu skulle jag vilja skriva så mycket, men allt bara klumpar ihop sig i huvudet...

Önskar att allt kunde vara annorlunda, alla var glada, goa med varann och tänka på det positiva som finns omkring oss, alla nära o kära, vänner och allt som gör livet värt att leva.

Livet är ibland på tok för kort...

Underbara unga människor lämnar oss, och alla får samma nog samma ord i huvudet, varför?, tänk om?...

Tårarna ville inte sluta rinna...Jag har följt lilla gummans bloggar in alla år, följt henne på FB och skrivit till henne då o då och hört hur det varit.

En berg o dalbana...och jag kan mycket väl förstå att det måste varit fruktansvärt jobbigt... men så orättvist, så fruktansvärt ledsamt att hon nu inte finns med oss :´(.

Men får tänka på att hon har hamnat på en mycket vackrare plats, där vi alla en gång möts igen.

Sov Gott lilla söta gumman   Vi ses i Nangilima