Trodde att vissa som själva mått dåligt skulle förstå hur det känns, men vet nu att dom jag verkligen trodde kunde det, inte gör det.

Många är väldigt själviska.

Ett bra exempel fick jag av en jag pratade med härom dagen...

Många vill tex ha en förlåtelse för att "själva" må bättre, inte att personen dom säger det till ska må bättre.

Är nog väldigt sant många ggr.

Jag har väldigt lätt att förstå andra, och det är väl därför många har så lätt att prata med mig.

Just nu har jag inte utrymme att hjälpa till, utan måste bearbeta mina egna känslor först och främst men sen finns jag där igen för er, det vet ni!

TACK, vill jag säga till en person som jag vet verkligen skulle ställa upp på alla sätt på mig, dina ord betyder enormt mycke. Du är en bra lyssnare på alla sätt och jag vet att jag behöver bara ta upp telefon så är du här. De flesta skulle i en sån situation bara ta upp sina egna problem i stället för att lyssna, men det gör inte du.

Tack för att du finns!!!

Men ser verkligen vad man har för "vänner" i ett sånt här läga, väldigt intressant.

Jag har gjort klart att jag inte vill prata i telefon, eller träffas just nu, men sms går jättebra.

Många gillar inte sms, men jag gillar normalt inte att prata i telefonen heller men har gjort det ändå, när andra mått dåligt, för deras skull.

Bryr man sig, så gör man det ändå, oavsett om man "gillar" det eller inte...

Jag har längtat så fruktansvärt mycket efter sol o värme, men just nu kvittar det för mig om det skulle vara snöstorm.

Men får vara lycklig för er andra att solen tittat fram :).

Vill börja rensa hemma, i förrådet och där det behövs, men nacken säger ifrån tyvärr.

Kanske tjurar på och tar det ändå, måste ju få dagarna att gå och det kanske hjälper en bit på traven om man gör nånting, who knows?!

Ska iaf fortsätta läsa boken som Sandra lånade av Anna-Karin, "Att välja Glädje" av Kaj Pollack.

Verkar vara enormt bra läsning.

Har just börjat med den, men det lilla jag läst är så sant.

Får väl se vad jag fått ut av den när jag är klar med den :).

Dags att göra det bästa av dagen nu, så den går fort.

Ha en bra dag alla!

Igår kändes det faktiskt ganska så okej, Johan o Marielle var här och det uppskattades verkligen.

Det var jätte mysigt att få träffa er bägge två <3.

Hoppas ni fick en rolig kväll hos Malin.

Idag känns det inte så bra, men det gör ingenting.

Ska bara ta en TV dag, tänkte gå ner o sätta mig vid vattnet men det började ju regna :(.

Alltså, fan vad jag fryser, tror jag blir tokig snart.

Stel som en ispinne är jag hela tiden, hjälper heller inte hur mycket kläder jag än tar på mig.

Önskar jag hade en solariesäng i lgh, då skulle jag bo i det.

Nu ska jag se klart 5e säsongen av Lost så jag kan börja på 6e o sista säsongen sedan.

Have A lovely Day

  LOVE YOU MY SWEET KIDS       

Har nyss haft Johan o Marielle på besök som bjöd på mat och fina blommor fick jag också   .

Dom skulle på fest i Njurunda så stannade förbi här ett par timmar, vilket jag tyckte var väldigt trevligt.

Marielle hade köpt en såååå fin klänning, svart med vita prickar, vill också haaaaa juuuu :/.

Ätit nu efter 3,5 dag utan mat alls i magen, det känns kan jag lova... Är rädd att det kommer upp för det går hiss nu ....

Ska ta mitt kaffe nu sen ta ett bad och glo på TV, var ju lite film ikväll, men den varan har jag ju gott om ändå, så nånting hittar man alltid.

Ska försöka ha film maraton ikväll/inatt så jag sover hela dagen i morgon i stället, men med min otur lär jag vakna kl 6 i vilket fall....

jaja, nothing to do about that.

"I dreamed I could fly
Out in the blue
Over this town
Following you
Over the trees
Subways and cars
I'd try to find out
Who you really are"

Jaha så var det lördag, skönt att halva dagen har gått redan.

Vill bara att det ska bli kväll så jag får gå och lägga mig, är trött som fan, men lägger jag mig nu blir jag ju garanaterat uppe inatt.

Tänker på vad allting kändes bra bara för en vecka sedan, eller åtminstone hyfsat iaf, men sen rasade ridån totalt, och inte lite denna gången heller.

Jaja, inget o göra, bara acceptera att det är som det är med allting.

Att glömma är inte lätt alla gånger, det vet jag.

Klarar inte av att umgås alls som det är nu, har för mycket att tänka på.

Alla "måsten" ska väck nu, klarar inte av dom.

Jag tar dagarna som dom kommer och måste försöka på "mitt" eget sätt att göra dom till det bästa för mig själv.

För en gång skull i mitt liv ska jag tänka på mig själv.

Har ringt VC och skulle få recept på medicin, ska hämta ut det när jag orkar ta mig till stan.

Skiter rent ut sagt i vad andra tycker om det, för så blir det nu.

Mår inte jag bra så orkar jag heller inte finnas där för Sandra när det är dags för hennes operation mm.

Den kan bli väldigt komplicerad och det finns risker, men jag måste ju lyssna till hennes val, och det finns ju faktsikt stor sannorlikhet att värken försvinner för henne, och då är det inget att fundera på heller.

Nu ska jag bränna på en kanna kaffe, och sätta mig ute en stund.

Love And understanding

Fy vad jag sover illa...   .

Har tvättstugan idag också. Inge mycke tvätt, men gruvar mig tom att gå genom trapphuset, vill inte träffa på någon granne ens.

Kan förstå hur dom med torgskräck känner sig, huuua, hemskt.

Gruvar mig till den dagen jag ska åka ner till stan, men det brukar ju gå över förr eller senare.

Känns hopplöst just nu...men har tagit mig ur det förut så det lär väl gå nu också.

Tror inte att jag kommer få må riktigt bra förrän jag gör allt jag funderat på så länge...

Kanske lika bra att göra slag i saken, har ju ändå inte nånting att förlora på det.

Ja det återstår att se...

Känner mig tom, så fruktansvärt tom...

Har vaknat nu i 3 dagar och börjat med att gråta på en gång... Visst är det skönt ibland men hur f-ns mycket tårar har man egentligen???

Torkar väl ut snart .

När man mår så här så tänker man på allt som kunde varit, allt som har varit, vad den ena och den andra betyder för en och vad jag betyder för dom och man kommer aldrig fram till nånting bra hur man än tänker...

Känns underligt med mycket...

Jaja, livet är inte lätt alla ggr, det är tur man har barnen, annars hade man nog gett upp för länge länge sedan, ja man vet inte vart man stått då idag.

Ni betyder verkligen allt för mig, Sandra o Johan     .

Finns andra som betyder väldigt mycket också, och ni vet precis vilka ni är.

Nej nu ska jag smyga ner till tvättstugan

Vilken jä-la tur att min kropp matvägrar när jag mår dåligt.

Tänk om det varit tvärtom, och man skulle sitta och tröstäta   .

Kaffe o vatten är det ända jag får i mig typ, inte speciellt bra kanske men vad ska man göra, mår illa när jag äter nånting.

Tur jag har några kilo kaffe hemma så jag slipper gå ut...

Får en flashback sen sommaren 2003, då var det likadant, men då höll det på i flera veckor, gick ner 16 kg på 5 veckor då, skulle jag göra det nu så skulle man ju se bedrövlig ut.

Då skrev jag dagbok hela tiden, men det ids jag inte nu, utan det blir här i stället, men då kan jag ju inte skriva mina innersta känslor och funderingar...

Nu är kaffet på igen för vilken gång i ordningen idag vet jag inte.

Sandra blev idag uppringd av Helena från gyn.

Det blir operation för henne, men vart den blir beror alldeles på hur komplicerad den kommer att bli.

Helena sa klart till Sandra att dom är duktigare och mera erfarna i Uppsala än här.

Så nu skulle Helena prata med operationsläkaren som gjorde senaste operationen på Sandra och sen se till att få bedömning från Uppsala, så bara att vänta nu och se vart och när det blir av.

Antagligen har dom fått höra idag att har man fått mera av sjukdomen så ska de bort.

För så resonerar man i Uppsala...

Och Sandra har ju fått i hela bukhinnan, och gör man inget åt detta så kommer ju den skiten att utvecklas, och då blir det ju bara värre o värre.

Nu ska jag lägga mig o sova, trött o trött o trött