Fy vad jag sover illa...   .

Har tvättstugan idag också. Inge mycke tvätt, men gruvar mig tom att gå genom trapphuset, vill inte träffa på någon granne ens.

Kan förstå hur dom med torgskräck känner sig, huuua, hemskt.

Gruvar mig till den dagen jag ska åka ner till stan, men det brukar ju gå över förr eller senare.

Känns hopplöst just nu...men har tagit mig ur det förut så det lär väl gå nu också.

Tror inte att jag kommer få må riktigt bra förrän jag gör allt jag funderat på så länge...

Kanske lika bra att göra slag i saken, har ju ändå inte nånting att förlora på det.

Ja det återstår att se...

Känner mig tom, så fruktansvärt tom...

Har vaknat nu i 3 dagar och börjat med att gråta på en gång... Visst är det skönt ibland men hur f-ns mycket tårar har man egentligen???

Torkar väl ut snart .

När man mår så här så tänker man på allt som kunde varit, allt som har varit, vad den ena och den andra betyder för en och vad jag betyder för dom och man kommer aldrig fram till nånting bra hur man än tänker...

Känns underligt med mycket...

Jaja, livet är inte lätt alla ggr, det är tur man har barnen, annars hade man nog gett upp för länge länge sedan, ja man vet inte vart man stått då idag.

Ni betyder verkligen allt för mig, Sandra o Johan     .

Finns andra som betyder väldigt mycket också, och ni vet precis vilka ni är.

Nej nu ska jag smyga ner till tvättstugan